Minnesboken

  • Ingvars sista strid är över

    2017-08-28

    Den 4 juni 1968 klev Ingvar in i mitt liv i rollen som en kraftfull och dynamisk plutonchef för ett trettiotal nyinryckta befälselever vid Värmlands regemente. Vi uppskattade honom mycket och Ingvars ledarskap betydde mycket för att jag skulle välja den militära yrkesbanan. Under årens lopp umgicks vi mycket både privat och i tjänsten. Höjdpunkten var att få tjänstgöra som brigadskyttebataljonschef med Ingvar som brigadchef. Vilken underbar tid! Ingvar kunde verkligen konsten att "sätta sin prägel"på det mesta. Ingvars, magnifika ledarskap och ibland egensinniga personlighet skulle väl platsa som underlag till en nutida"Gösta Berlings saga". Ingen som träffat Ingvar, även om det var för ett kort ögonblick, kan ha glömt honom. För oss kamrater kommer han att fortleva och historierna om honom kommer bara att bli bättre och bättre. Ingvar lyckades med det som få lyckas med att även utanför den närmaste familjekretsen betyda mycket för många olika enskilda personer såväl som många oilka gemenskaper.

    När han nu klättrar upp för stegen till Sankte Per behöver han ej buga sig av skam, utan kan med stolthet, iklädd fältuniform, hjälm, snus och pistol träda in i lokalen för att träffa de andra gamla kämparna, som Sir Henry, Alf Wiman, Sven Björheden, bröderna Fagerstöm, Thomas Grunditz med flera. Gurkaspelet kommer att pågå för fullt, lierburken är uppvärmd och fru Stakhe serverar pyttipannan medan den siste värnpliktige mässuppassaren Sven-Eric (sven-ingvars)Magnusson kommer med snapsbrickan! Ingvar, du kommer att välkomnas av det gamla gänget.

    Ingvar, efter Din tid som brigadchef, skiljdes våra vägar, men på något sätt har Du alltid varit närvarande hos mig ända sedan den 4 juni 1968 klockan 1830, då Du första gången tog befälet över mig. Tack för det Ingvar!

    Lennart Ohlsson

  • Chefen med stort "C"

    2017-08-24

    En stor krigare har lämnat oss.

    Jag har många gånger sagt att är det någon som jag vill gå ut i krig är det med Ingvar Klang. Jag hade stort förtroende för honom som brigadchef, även om jag som hans brigadkvartermästere många gånger hade mer "realistisk syn" men vi fungerade mycket bra ihop.

    När jag blev kontaktad av Ingvar per telefon i Sarajevo 2015 om jag ville bli hans logistikchef i det nybildade Motor och Transportenheten Värmland var det ingen tvekan, att åter arbeta med Ingvar var ett nöje.

    Tack för tiden tillsammans!

    Thorbjörn Hagman

  • Saknad arbetskamrat och vän

    2017-08-23

    Idag går jag med en stor tomhet och saknad inombords. Det är till och med så att det känns svårt att skriva dessa rader, med hänsyn till att saknaden av Ingvar är så stor. Han har betytt väldigt mycket för mig som person och yrkesman.  Förutom att Ingvar var min bataljons- och brigadchef under ca 10 års tid, var han även min konsultkollega under 14 år. Vi arbetade tillsammans med att utveckla och träna ledare och ledningsgrupper i ledning och ledarskap. Som Brigadchef uppskattade jag hans kraft, rakhet och tydlighet. Han kunde i vissa lägen bli starkt emotionell, men känslan jag hade hela tiden, var att han ville mitt bästa. Jag konfronterade honom vid flera tillfällen kring beslut som han fattat, som gällde mig, men som han inte förankrat med mig. Och varje gång jag konfronterade honom kring beslutet, bemötte han mig med respekt. Det var enkelt att ha honom som chef. 

    Vad det gäller samarbetet kring ledarträningen så började det genom att vi råkade stöta på varandra en dag för 14 år sedan, utanför Scandic i Karlstad. I mötet frågade vi varandra vad vi gjorde för tillfället. Vi beslutade att vi skulle träffas och se om vi kunde hitta samarbetspunkter och det kunde vi. Vårt samarbete varade ända till i lördags när Ingvar gick bort. Vårt sista uppdrag tillsammans pågår t o m fortfarande. Så sent som i måndags arbetade jag med en kund som vi tillsammans tränat under ett års tid.

    När Ingvar berättade att hans behandling avslutats träffades vi. Det var ett för mig starkt möte, där vi tillsammans kunde prata igenom de 14 år vi arbetat tillsammans. Vi konstaterade att vi hade gjort många bra jobb tillsammans; aldrig hade vi varit ovänner, ofta hade vi skrattat och jag fick återigen möjlighet att berätta om den starka känsla jag fick och vad imponerad jag blev när han helt improviserat gick in och tog över en koncernledningsgrupp för att visa hur ett ledningsmöte borde genomföras.

    I vårt sista möte berättade han även att han hade velat fullfölja två saker innan han skulle gå bort. Det ena var att fullfölja jobbet som vi hade tillsammans och det andra var att göra klart ett projekt som han hade inom Boltic. Den bild jag tar med mig av Ingvar är en god och omtänksam vän och en arbetskamrat med stort hjärta. En vän som jag kunnat luta mig mot och bolla saker med när jag haft funderingar kring jobbet och livet. Jag kommer att sakna honom mycket!

    Tack för att du funnits i mitt liv Ingvar - vila i frid!

    Lennart Hammarsten

  • Till minnet av Ingvar Klang

    2017-08-23

    "Till flydda tider återgår min tanke än så gärna" Ja, så är det och den resan är som oftast kantad av vemod, men också av glädje. När en gammal vän gått bort grumlas dock glädjen av bestörtning och sorg. Detta är fallet nu. Jag hade förmånen att lära känna dig Ingvar hösten 1969, då jag som nuutnämnd fänrik hade fått transport från Älvsborgs till Värmlands regemente. Du och jag skulle under åren ha mycket med varandra att göra, vi hade inte alltid samma uppfattning, men våra diskussioner fördes alltid med ömsesidig respekt och ofta med glimten i ögat. Du hade en stark personlighet, Ingvar, du var en envis och målinriktad chef och du var begåvad med föredömliga ledaregenskaper. Du krävde mycket av dina underställda, men ännu mer av dig själv! Vila i frid!
  • Ingvar och jag

    2017-08-23

    Ingvar och jag var aldrig bästa vänner. Vi hade våra dispyter och verbala duster på dåvarande officersmässen på sjuttiotalet. Det kunde handla om allt möjligt, från världspolitik till hur soldater skulle utbildas. Precis som vi alla andra hade Ingvar sina sidor och jag kommer ihåg hur Lennart Ohlsson och jag gnabbades med honom när han höll sina ibland utdragna tal på middagarna på mässen.

    Trots vissa resonemangsmotsättningar har jag dock alltid högaktat Ingvar. Detta på grund av att han var målinriktad, tydlig, driven och företagsam. Han vågade vid behov gå i motvind när andra vände och han drev igenom det han föresatt sig. Han gjorde sig också en karriär och jag trivdes som biträdande brigadläkare under åttiotalet då Ingvar var brigadchef och jag var beredd att gå i krig med honom om det var nödvändigt. Respekt är väl ett passande ord för min relation till Ingvar. Under senare år har vi haft trevliga resonemang om tillståndet i världen de gånger vi setts.

    Allt detta nämnde jag för Ingvar när jag såg honom på sjukhuset några dagar innan han gick bort. Det är ju samtidigt märkligt att vi har så svårt att uttrycka vår högaktning för varandra i det vanliga livet. Det ska jag i Ingvars namn göra bättre i framtiden. 

    En tydlig stämma har lämnat oss och jag saknar den.

    Per-Olof Michel

  • Ingvar

    2017-08-23

    En sista hälsning från Anders "Klöbba" Haster

  • Till minne av Thomas Grunditz

    2012-04-04

    En minnestext över Thomas Grunditz.

    Björn Tomtlund

  • Thomas Grunditz har lämnat oss

    2011-08-06

    Majoren Thomas Grunditz har avlidit den 25 juli 2011. En minnesstund kommer att hållas den 27 augusti kl 13.00 på Villa Rud. Svar om deltagande önskas till Fonus tel. 0550-14450 senast den 22 augusti.

    Som närmast anhörig står sonen Rickard samt Thomas båda bröder Staffan och Mårten med familjer.

    Vila i frid Thomas.

    Kamraterna från Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden.

  • Lars Erik Gryth har avlidit

    2010-09-03

    Majoren Lars Erik Gryth avled hastigt tidigare i veckan. Lars-Erik började sin bana på I2, gick Försvarets läroverk och Karlberg 1974-75. Förutom obligatoriska utbildningar blev han regementet trogen fram till sin pension och regementets nedläggning 2000-07-01.

    Lars-Erik tjänstgjorde i huvudsak vid hemvärns-och frivilligavdelningen sedermera fogruppavdelningen och var bl a fogruppchef och stf avdelningschef under 90-talet.

    Efter sin pensionering blev Lars-Erik frivillig i hemvärnet som stabschef och stabsmedlem i Värmlands västra hemvärnsbataljon. Han var styrelseordförande och vice förbundsordförande för Försvarsutbildarna i Värmland.

    Lars-Erik blev 65 år.

    Vila i frid.

    Kamraterna från Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden

    Lars Erik Gryth begravdes den 23 september i Stora Kils Kyrka klockan 11:00.

  • Lennart Florell avled hastigt veckan före midsommar

    2010-07-18

    Lennart Florell, löjtnant och Värmlandsinfanterist, avled hastigt under veckan före midsommar.
    Lennart begravdes lördagen den 17 juli klockan 10:00 i Korsets kapell på Ruds kyrkogård.

    Vi minns Lennart som en kunnig och kompentent sjukvårdsinstruktör. Alltid fanns en historia eller ankedot på lager, kanske inte alltid "situationsanpassade" men alltid med glimten i ögat.Lennart eller "Frasse" som vi även känner honom var även en mycket skicklig trumslagare.

    Flytten av regementet från Karlstad till Kristinehamn påverkade kanske Lennart mer än de flesta av oss, han kallade ofta regementet på Kasernhöjden för sitt första hem. Saknaden av det "gamla" regementet i Karlstad gjorde att åren i Kristinehamn, till skillnad från de på Kasernhöjden, inte alltid var fyllda av glädje och tillfredsställelse med arbetet.

    Vila i frid Lennart.

    Kamraterna från Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden

  • Dan Snell, Öv 1:a graden

    2008-11-20

    Dan Snell,
    överste av 1. graden och chef för Värmlands regemente avled den 20 november 2008.

    Dan Snell föddes i finsktalande Tornedalen 1941 mitt under brinnande krig. Hans uppväxt kom att präglas av efterkrigstidens kärva situation i Övre Norrland och närheten till det sargade Finland.

    Därför kom hans val av yrkesbana som officer inte som någon överraskning. Han blev 1965 officer vid Bodens Artilleriregemente.

    Under sin tjänstgöring blev han tidigt generalstabsofficer och redan 1985 överste och chef för Norrlands Artilleriregemente i Östersund.

    1989 utnämndes han till överste av 1. graden och chef för Värmlands regemente och försvarsområdesbefälhavare för Värmlands försvarsområde samt 1995 till försvarsområdesbefälhavare för Kalmar försvarsområde.

    Under sin långa tjänstgöring som förbandschef kom hans erfarenhet från den finska krigsmakten, arbetet med central planering i det militära högkvarteret, Försvarets materielverk och försvarsindustrin att prägla hans ledarskap.

    Det var ett ledarskap som byggde på begrepp som affärsmässighet, delegering, progressivitet, nytänkande, okonventionella lösningar, information och medinflytande.

    Dan Snells saklighet, måttfullhet och uthållighet i förening med lyhördhet gav hans arbete framgång och befäste förtroendet för såväl förbandet som chefen personligen.

    I Värmland kom Dan Snell genom sitt personliga intresse och engagemang för regementets personal och genom sin bokstavliga närvaro i alla sammanhang att skapa en nära kontakt med sina medarbetare.

    En för värmländska öron ovanligt kärv dialekt och en viss sparsamhet med orden profilerade också på ett positivt sätt Dan Snell.

    Att han blev så uppskattad berodde emellertid inte bara på att han fungerade bra som chef utan i hög grad på människan Dan Snells sätt att vara.

    Han ”gick hem”, inte bara på regementet utan också bland de frivilliga och i samhället runt omkring.

    Dan Snells tid som chef för Värmlands regemente kom även att präglas av kampen för att bibehålla ett regemente i Värmland. Han kämpade med stor iver för Värmlands bästa.

    Trots påfrestningarna för Värmland, regementet, dess personal och bygden i övrigt kommer dessa år med tiden att ihågkommas på ett mycket positivt sätt. Förtjänsten är i hög grad Dan Snells.

    Även under sin tid som försvarsområdesbefälhavare i Kalmar kom han att bli en uppskattad chef med många goda relationer i den småländska bygden.

    Efter tiden i Kalmar återvände Dan Snell till Värmland och utvecklade tillsammans med Handelskammaren i Värmland gränssamarbetet med Norge.

    Han drev även med framgång frågan om ett nationellt brigadmuseum i Värmland och blev också hedersordförande i styrelsen för museet. Tyvärr fick han inte uppleva dess invigning.

    Värmland och dess befolkning kom att stå högt på Dans och hustrun Barbros lista, trots att de på senare tid bosatt sig i Karlsborg.

    Vi kamrater som arbetat och levt tillsammans med Dan Snell har fått uppleva en fantastisk tid tillsammans med en karismatisk ledare.

    Vi har också haft förmånen att ta del av hans och hans hustru Barbros gästfrihet i ett otvunget och härligt kamratskap.

    Vi vet att Dan för bara några veckor sedan räknade med att kunna delta i vårt årliga Lillejulfirande, och han såg verkligen såg fram mot att träffas. Så blev det inte.

    Må vi en gång mötas i krigarnas Valhall.

    För kamraterna vid Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden

    Ingvar S Klang

    Chef för Wermlandsbrigaden 1988 -1993

  • Vila i frid Dennis

    2008-05-12

    Min sista hälsning och deltagande i sorgen efter Dennis Andersson. Tiden vi arbetade tillsammans på Nordmarks kompani 90-91 kommer alltid att förbli oförglömlig.


    Johan Eriksson

  • Dennis Andersson har lämnat oss

    2008-05-11

    Dennis avled natten mellan den 15 och 16 april 2008

    Dennis begravdes Fredagen den 9 maj kl 11.00 i Västerstrands kyrkan. Fanan på plats genom Jan Hage och Bosse Nilsson för att hedra minnet av Dennis.

    Dennis Andersson, kamrat, löjtnant och värmlandsinfanterist, är borta. Fram ur minnet träder först en ändlös rad av pjäsplatser, skjutfält, ArtÖ, e-skolor, SÖB, KFÖ, BMÖ. Ett oräkneligt antal pjäsplutoner, beväringar, ”ammän och lallare”, på fältvaneveckor, mobbplatser, Örnäs, Villingsberg, Älvdalen, Horssjön, Gustava, Närövningsfältet och naturligtvis Kasernhöjden- alltid Kasernhöjden. Och mitt i detta - Dennis, antingen drillande nyinryckta i pjästjänst grunder på Norra Fältet, eller stående sista dagen på en skjutvecka, mitt bland beväringen hållande humöret uppe med ännu en skröna. Det var här han bäst kom till sin rätt - för yrkesman och en stolt sådan var han. Sällan ”politiskt korrekt” i sina betraktelser men en inspirerad berättare där skämt, och faktiskt en hel del allvar, blandades. Regementet, den historiska traditionen och kamraterna var tryggheten.

    Vi, hans kamrater från åren i Karlstad och Kristinehamn har alla våra minnen kvar från den tiden, men det finns också ett nu. Dennis var mitt i livet, familjefader med hustru Mona och tre barn och det är till dem som våra tankar nu går. Vila i frid Dennis,


    Anders Oltorp

  • Vila i frid Mats

    2008-03-07

    Tack Mats för all trevlig och kamratlig gemenskap på vårt krigsförband.

    Tony Ekstam

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Ännu en regementskamrat har lämnat in. Vila i frid Mats.

    Göran Andersson

  • Mats till minne

    2008-03-07

    Vila i frid!

    Jan Hage

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Jag träffade dig dagen innan du reste till Nepal. När sen meddelandet kom om att du förolyckats så kändes det mycket tungt. Tack för de år som vi fick tillsammans. Vila i frid.

    Torbjörn Pettersson

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Mitt varma deltagande. Vila i Frid.

    Boo Rudfeldt

  • Mats

    2008-03-07

    Många blev de dagar, kvällar och nätter då vi tillsammans satt och brottades med våra analys-, budget-rapporter åt våra chefer. Jag kommer för alltid att minnas denna tid som den roligaste och jobbigaste tiden på Värmlands Regemente.

    Vila i frid

    Kaarel Pütsep

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Nu är vi båda hemma men vem kunde ana att du skule komma "hem" före mig. Det har varit en mycket tung period, vi hade mycket roligt innan Nepal och i Nepal. Saknar dig som "stridsparskamrat".

    Thorbjörn Hagman

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Det är med stor saknad och sorg jag känner, när du ännu en kamrat går bort. Jag vill fortfarande komma ihåg dig som den fina kurskamrat och vän du var när jag kom till Värmland. Tack Mats för den tiden vi fick känna varandra.

    Albert Langenbach

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Minnet av vår första kontakt för femton år sedan i Syrien kom tillbaka när jag tog del av beskedet om Mats bortgång. En gedigen värmlands"pôjk" är borta.

    Vila i frid.

    Göran Johnsson

  • Vila i frid

    2008-03-07

    En sista hälsning till Mats Ditt minne kommer alltid att finnas kvar hos mig.

    Vila i frid

    Steve Fogderud

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Tack Mats för alla år tillsammans. Vila i frid


    Ola Castenvall

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Du kommer alltid att finnas kvar i mitt minne, vila i frid Mats


    Per-Ole Bohman

  • Tack för allt Mats och vila i frid!

    2008-03-07

    Lars Hornevall

  • Vila i frid Mats

    2008-03-07

    Ditt minne finns kvar i våra minnen sen vår tid ihop på I2.

    Vila i frid!


    Christer Nilsson och Göran Carnander

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Ditt minne finns kvar i våra minnen sen vår tid ihop på I2.

    Vila i frid


    Lars Carnander, Roland Fors, Bengt Forssten, Stig Lundström

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Mats

    Från vår tid tillsammans på I2 minns jag dig som en bra kamrat och en mycket duglig officer. Ett föredöme som man som yngre kollega såg upp till. Privat fick vi också så bra kontakt efter jag slutade och vi pratade ofta om våra gemesamma minnen och det vi hade gemensamt idag. Fick beskedet när jag var utomlands. Jag blev bedrövad. Livet är så skört.

    Jag saknar dig Mats.


    Anders Haster

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Beskedet om olyckan tog hårt. Jag känner stor sorg och kommer att sakna våra stunder ihop. Tack för den tid vi fick och vila i frid.


    Kenneth Jansson

  • En sista hälsning!

    2008-03-07

    Daniel Medina

  • Vila i frid Mats

    2008-03-07

    Den tragiska nyheten att Mats Norhult omkommit vid en helikopterolycka i Nepal har nu säkerligen nått oss alla. Olyckan visar ännu en gång att vi inte vet vad som väntar i det kommande. Några av oss träffade Mats i slutet av december under ett möte med den aktieklubb som åtta av Livkompaniets officerare bildade 1986. Mats berättade under mötet om sitt kommande uppdrag i Nepal och såg naturligtvis fram emot några intressanta och spännande månader i ett land som få av oss har besökt. Efter sina många utlandsuppdrag, bland andra i Sudan, var givetvis Mats medveten om de risker som alltid finns i de regioner som är aktuella för internationella insatser. Riskerna associeras av många till stridssituationer men verkligheten i modern tid visar att skador och dödsfall i utlandstjänst för svenska soldater fram till idag oftast sker i samband med transporter av olika slag. Ett undantag var det dock när vår kamrat Karl-Oskar Johansson stupade i Libanon 1978.

    Alla vi som kände Mats väl, både som privatperson och genom arbetet, kommer att komma ihåg honom som positiv, kompetent och som en mycket god kamrat. Mats var även en rakryggad officer med stor integritet som alltid handlade efter sitt eget samvete utan att ta hänsyn till vilka personliga nackdelar detta eventuellt kunde innebära för honom. Han lämnar ett stort tomrum efter sig i kamratkretsen.

    Mats har som vi andra haft ett stort antal olika befattningar inom både brigaden och regementet samt även vid andra enheter. Kanske ändå är det tiden på Livkompaniet tillsammans med Mats som flera av oss ”gamla ärkevärmlandsinfanterister” kommer ihåg som en av de bästa perioderna då vi arbetat tillsammans. Nämnas kan högvakterna, veckorna i Sälen, planeringsmöten, idrottstävlingar och ett sort antal andra aktiviteter som tyvärr dagens officerare aldrig får uppleva.

    Tack Mats

    Björn Tomtlund
    Även för Värmlands Regementes officerskår

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Per-Eric Johansson

  • Vila i frid!

    2008-03-07

    Per-Erik Larsson (Guran)

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Vi mins dig med stor glädje och saknar dig med lika stor sorg Tommy o Barbro.


    Tommy W Johansson

  • Vila i frid Mats

    2008-03-07

    Jag vill på detta enkla sätt uttrycka mitt deltagande i den sorg vi alla känner inför det tragiska beskedet om Mats bortgång.


    Bengt Fransson

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Det är med stor sorg och saknad som jag skriver dessa rader. När jag tidigt på Tisdag morgon fick höra om olyckan så befarade jag att det var en vän som var borta. Tack Mats för att jag fick lära känna dig.


    Ronny Lundberg

  • Vila i frid

    2008-03-07

    Den tragiska nyheten slog in hårt. Oerhört smärtsam förlust av Mats på flera plan. Mats minne finns bevarad hos oss alla som var hans kamrater, nära som fjärran.


    Johan Ekstam

  • Vila i frid

    2008-03-06

    Det var med förfäran jag läste i NWT om förlusten av Mats Norhult. Jag tjänstgjorde på I2 under två perioder 1988-1989 på Idrottspluton (Livkomp) och hade Sune Hedman som plutonchef (Bertil Dahlrot resp. Owe Stedenfelt som kompanichefer). Mats Norhult var en av alla de utomordentligt trevliga och hjälpsamma kollegor jag som YO/Fk från flottan hade stor glädje av att få arbeta med.

    Jag minns Mats som en glad och positiv människa som många gånger gav anledning till muntra miner och glada skratt. Bland annat gjorde han mig uppmärksam på klädvalet då jag kom till hinderbanan för första gången i vit skjorta och skärmmössa...


    Roland Andersson