Kjell Hasselroth

Det är med sorg och vemod jag konstaterar att Lt Owe Olsson inte längre finns ibland oss. Jag tror inte alla förstår vad Owe bidragit med för värmlandsbrigaden i allmänhet och för värmlandsregemente I2 i synnerhet. Han var en stor del i att I2 fick prägeln och renommét såsom ett idrottsregemente. Jag hade glädjen att få jobba nära Owe på idrottsexpeditionen under en kortare tid. Owe levde nog under devisen bättre en lite rörig skalle, än en ren och tom. Detta synsätt präglade även ordningen på idrottsförrådet. Här låg innebandyklubbor och styrketräningsattiraljer om lott. Men om någon kom och frågade om de kunde få låna orienteringsskärmar, då ställdes sig Owe i dörröppningen kliade sig lite i huvudet plirade pillemarsikt som bara han kunde. Efter 20 sekunder störtade han iväg, lyfte på skidskyttemålet och darttavlan och där låg skärmarna. I allt kaos hade han järnkoll. På ett antal tävlingar hade jag förmånen att få vara tillsammans med Owe, tänker bland annat på resan i kron-volvon till kadettloppet i Halmstad, I bilen fanns undertecknad, Owe, Sune (studs) Hedman och Bertil (human Bertil) Löfgren. Den intellektuella spänsten i samtalet i den bilen var lika vid som hela resan kan jag lova. Men på alla tävlingar som Owe var med så kom en annan sida fram. Coachen Owe, han var en riktig bra coach alltid omtänksam och inlyssnande. Det var många medaljer du hjälpte mig och regementet till. Men om det var ett ting eller årsmöte fick man passa sig för Owe. Ingen och jag säger ingen hade sådan koll på stadgar mm. Vissa människor gör avtryck, och vart du nu än är Owe, så kommer dina spår och avtryck att finnas kvar här på infanterijorden. Vila i frid.
Ulf Bergman

Redan 1990 när jag kom till I2 och blev Värmlandsinfanterist fann du och jag varandra. Vårt gemensamma intresse av idrott och fysiks fostran fyllde våra samtal och vardagsträning.
Din fantastiska förmåga att minnas alla händelser både roliga och andra mer intressanta händelser, vilka som gjorde vad. slutade aldrig att imponera på mig.
Våra gemensamma resor med övriga kamrater där du och jag var oskiljbara rumskamrater och tillsammans upplevde alla intressanta besöksplatser med sina unika speciella historia kommer för alltid vara i mitt varmaste minne.
Owe ! Jag saknar dig.

Många minnen från olika övningar och fester vaknade till livs i mitt minne när jag läste om ditt frånfälle. Du var en härlig kamrat och alltid lika rättfram och ärlig i dina ståndpunkter. Från Dig behövde man aldrig frukta ett knivstick i ryggen eller någon bakslughet. Du var i mina ögon en mycket rekorderlig hedersman som kunde ditt jobb till 100 procent. Tyvärr slutade ditt liv lite tidigt men den plats som ödet valde åt dig uppe på fjället kunde knappast vara bättre. Vila i frid tillsammans med alla de andra kämparna från regementet.
Lennart Ohlsson

Jag har den smärtsamma plikten meddela att Silverkarlen, Stenåldersmannen och Rådsfinnaren Owe Olsson stämplade vid den sista kontrollen 2021-09-06.

Fredagsvandrarna var på fjället och vandrade. Uppe på fjället ramlade Owe plötsligt ihop. Hjärt-lung-räddning påbörjades och fjällräddningen tillkallades, men hans liv gick inte att rädda.

Owe har sina rötter strax SO Arvika. I och med värnplikten 1969/70 (om jag minns rätt årtal), blev Owe övertalad av dåvarande Tyraren Malte Larsson att bli Tyrare, samtidigt som Owe valde militäryrket.

Genom åren har Owe visat att han var en mycket duktig tävlingsledare och banläggare. På Värmlands regemente (I 2) hade han i många år funktionen Chef Idrottsdetaljen och det var där han fick visa sin organisatoriska skicklighet. Många är de tillfällen då han bidragit till militära segrar i lag och stafett, men också individuellt inom sporterna orientering och orienteringsskytte.

1975 nere i Linköping arrangerades Armemästerskapen i budkavle. En budkavle med sex man i laget och som var Armens mest prestigefyllda tävling alla kategorier. I 2 ställde bland annat upp med Owe Olsson på näst sista sträckan och mig som avslutare. Den som hade bästa sträcktiden skulle få behålla budkavlen – budkavlen var ovanligt fin denna gång – som laget hade att springa runt med runt halsen. Owe vann sin sträcka och jag min, och vi hade båda en vinstmarginal på 8 sekunder. Vår lagledare Harry Nilsson bad då arrangören om ytterligare en budkavle så vi kunde få varsin, och så blev det.

Innan Owe kom till OK Tyr tävlade han för Deje SF, där han bland annat blev DM-mästare i stafett och i nattorientering. Owe blev 71 år och sörjs bland annat av hustru Marianne, dottern Sara och bonussonen Jonas.

Jag har många goa minnen med Owe.

Suus
// Jonny

Sista kontrollen tagen. Vila i frid
Göran Andersson