Usch! Vi har sett det komma men inte velat tro på det. Jag lärde känna Lars en sommardag 1970 när vi började som hemvärnspojkar i Karlstad. Senare kom vi även att vara klasskamrater på Sundsta, inte i samma klass men med samma kamrater, och i parallellklass. På skolresan till Monaco i trean på gymnasiet såg han till att vi småkillar kom in på Kasinot. Han stegade fram och fixade inträdet, han såg tillräckligt gammal ut till skillnad mot oss andra. Bästa kompisar på den tiden. Gräsmarkslägret minst 100 gånger, på slutet som kungar bland de unga, P-O Boman mfl. Sedan lumpen på I2 och InfKas i Halmstad. Många minnen finns, både kul och mindre kul. Handgranatsplitter i rumpan, fastklistrade skor i skåpet, men också segelbåtar och tåg. Han kunde tågtidtabellen mellan Karlstad och Kil utantill. Vi kunde stå och ha posttjänstövning, den första vid Pers väg ni vet, och han kunde tågnummer och destination på tågen som passerade förbi. Vi sågs på slutet innan pension på tåget till Stockholm men det blev aldrig tid att prata. Nu är det försent. Vila i frid Lars, du är saknad!
C-H Carlsson
