Bertil Renström, min vän sedan 51 år har gått bort den 29 december 2020 och jag vill med dessa ord ge honom en sista hälsning.
VI träffades en solig majdag 1959 när vi ryckte in på 2.komp på Värmlands Regemente. Sommaren var varm och vi svettades omåttligt i fältuniform m/39 som vi tvingades bära trots sommarvärmen. På hösten samma år skickades vi på specialutbildning till Jämtland Regemente, I 5, i Östersund, jag på anspanns-tjänst och Bertil på motorutbildning. Året efter kom vi tillbaka till I 2 och beslöt oss båda för att fortsätta till Kadettskolan i Ulriksdal där vi kom ut som nybakade sergeanter våren 1961. Vi hade både en bristfällig skolutbildning i bagaget och erbjöds nu en studentexamen med sikte på att bli officer vid regementet och vi antog utmaningen och genomförde en treårig utbildning på Försvarets Läroverk i Uppsala och ett år senare, 1965 , utexaminerades vi som fänrikar från Karlberg.
Under åren som subalterner sågs vi nästan dagligen, våra respektive familjer umgicks privat och våra förstfödda barn föddes med en veckas mellanrum så man kan säga att våra liv gick i parallella banor.
Efter något år fick Bertil en tjänst på FJS och jag hamnade så småningom på
I 22 i Kiruna så då blev det glesare med kontakterna och när Bertil kom tillbaka
till Karlstad till en tjänst på Milostaben hade jag bytt till en civil karriär. Men det blev ett par träffar om året i olika sammanhang och vi uppskattade varandras sällskap och hade alltid en aldrig sinande källa av minnen att diskutera omkring. Bertil hade en underfundig humor en filosoferade alltid över aktuella ämnen och även efter sin svåra olycka kunde han lägga en humoristisk syn på tillvaron och han höll humöret upp.
Under vårt senaste möte i november i år kunde jag dock höra en viss trötthet i hans röst när vi tog farväl men aldrig anade jag att slutet var så nära. En bra karl, vän och kollega har lämnat oss för alltid, må han vila i frid!
Kenneth Törnblom-Ingemarsson
