Claes-Håkan Carlsson

HV-pojken

Usch! Vi har sett det komma men inte velat tro på det. Jag lärde känna Lars en sommardag 1970 när vi började som hemvärnspojkar i Karlstad. Senare kom vi även att vara klasskamrater på Sundsta, inte i samma klass men med samma kamrater, och i parallellklass. På skolresan till Monaco i trean på gymnasiet såg han till att vi småkillar kom in på Kasinot. Han stegade fram och fixade inträdet, han såg tillräckligt gammal ut till skillnad mot oss andra. Bästa kompisar på den tiden. Gräsmarkslägret minst 100 gånger, på slutet som kungar bland de unga, P-O Boman mfl. Sedan lumpen på I2 och InfKas i Halmstad. Många minnen finns, både kul och mindre kul. Handgranatsplitter i rumpan, fastklistrade skor i skåpet, men också segelbåtar och tåg. Han kunde tågtidtabellen mellan Karlstad och Kil utantill. Vi kunde stå och ha posttjänstövning, den första vid Pers väg ni vet, och han kunde tågnummer och destination på tågen som passerade förbi. Vi sågs på slutet innan pension på tåget till Stockholm men det blev aldrig tid att prata. Nu är det försent. Vila i frid Lars, du är saknad!
C-H Carlsson

Lars Hornevall

Världen är tråkigare nu – du är saknad Lars
Johan Bissman

Lars Hornevall

Tråkigt RIP!
Tommy Johansson

Överstelöjtnant Lars Hornevall

Till minne av Lars Hornevall
Annandag jul avled vår kamrat och Värmlandsinfanteristen, överstelöjtnanten Lars Hornevall i en ålder av 64 år. Genom åren är vi många som har haft förmånen att arbeta tillsammans med Lars, såväl i tjänsten som inom ram för officerskårens aktiviteter. Lars började sin militära bana redan som hemvärnspojk under rustmästare Elving Bäckströms ledarskap. Som ny löjtnant kom Lars till 7:e kompaniet och första skytteplutonen hösten 1977, undertecknad var chef tredje skytteplutonen. Ingen som var med då lär glömma detta år! Vi hade ett stort gemensamt befälsrum i en lektionssal och soldaterna var inte odelat positiva. Prövningarna för en nyutexaminerad officer var många, kön till sjukan var ibland lång men på något sätt löste vi våra uppgifter. Redan nu visade Lars prov på sitt berömda lugn och tålamod. Det blev ett antal år som skytteplutonchef och senare kompanichef.
En episod som kunde slutat riktigt illa var när Lars ledde övning i eldöverfall med skarpa handgranater i Örnäs. Soldaten som skulle kasta granaten greps av panik och lyckades tappa densamma osäkrad några decimeter framför sig själv. Lars ingriper blixtsnabbt och lyckas fösa iväg granaten någon meter. Men inser att granatens tre sekunders fördröjning nästan var förbi, Lars sliter tag i soldaten och lyckas få honom i skydd mellan sig själv och granaten. Samtidigt som granaten exploderar var Lars på väg ned i ett hjulspår. Tyvärr fick inte hela ändalykten plats i hjulspåret med följd att denna penetrerades av ett antal splitter. Lars avbryter övningen och ställer lugnt upp plutonen för visitation efter skjutning medan uniformsbyxorna började färgas röda av blod. Det blev naturligtvis ambulanstransport och en längre tids vistelse på sjukhus. Soldaten klarade sig oskadd och utan Lars ingripande hade han sannolikt inte överlevt.
Efter flera års trupptjänst studerade Lars vidare på militärhögskolans högre kurs. I början av 90-talet drabbades Lars av leukemi. Efter en lång behandling friskförklarades han och kunde 1997 fullfölja ett av sina mål att få tjänstgöra i utlandsstyrkan. Vid hemkomsten tillträdde Lars befattningen som stabschef på Värmlandsbrigaden. Efter brigadens avveckling 2000 innehade Lars flera olika stabsbefattningar på central nivå i Enköping och Stockholm.
Lars Hornevall var mycket aktiv och engagerade sig alltid i officerskårens aktiviteter, lillejular, vikingablot, högtidsmiddagar, resor etc. Exempelvis valdes Lars till subalternofficerarnas ordförande 1984 – 85. Vid sin bortgång var Lars sekreterare i officerskårens styrelse. Vi som träffade Lars under senaste året kunde se att hans hälsa inte var den bästa, trots detta kom hans hastiga bortgång oväntat. Lars var optimist och hade både beställt en ny elbil och anmält sig till officerskårens resa nästa sommar.
En stor del av sitt liv ägnade sig Lars åt segling, en egen större segelbåt fanns alltid vid kaj i väntan på sin skeppare. Han var genom åren mycket engagerad i Karlstad Segelsällskap både som medlem och styrelseledamot. Sedan något år bodde Lars i en lägenhet på gamla varvet med utsikt över segelbåtshamnen på Kanikenäset.
Vi kommer ihåg Lars som en god och engagerad kamrat med ett lugn som är få förunnat. Vår visa om I 2-infanteristen stämmer bra in på Lars Hornevalls personlighet. Lars närmaste anhöriga är mor, syster och systerson.
Tack Lars
Björn Tomtlund
Även för Värmlands regementes officerskår

Vila i frid

Sten-Olov var en bland många kollegier som tog hand om oss yngre som också hade militär idrott och i mitt fall orientering som vi ville syssla med. Tack för allt stöd vi fick då.
/Göran Carnander

Sten-Olov Olsen

Minns många stunder då vi pratade om våra idrottsintressen och våra uppgifter på regementet. Vila i frid. Kaarel Pütsep

Sten-Olov Olsen

Tack för allt, vila i frid. Per-Eric Johansson

En sista hälsning

Vila i frid, Sten-Olav

Lars Hornevall

Vila i frid

Vila i frid. Lars Heder

Major Sten Olav Olsen

Vår kamrat och Värmlandsinfanteristen Sten Olav Olsen avled den 30 juni i en ålder av 73 år. Min första reaktion på informationen om Sten Olavs bortgång är minnet av en officer som ägnat stor del av sitt liv åt idrott och friskvård både som ledare och aktiv. Särskilt kommer jag ihåg starten av ett regementsmästerskap på skidor någon gång på 80-talet när Sten Olav drog iväg med en hiskelig fart i de senaste trikåerna, vi andra fick nog i bästa fall nöja oss med andraplatsen! Inte för intet kallades Sten Olav ibland för ”Världsmästaren”. Sten Olavs engagemang i I 2 IF, särskilt skidskytte, gjorde att han under många år som sektionschef och ”Martengeneral” starkt bidrog till föreningens utveckling och överlevnad även efter regementets flytt till Kristinehamn.
Som kompanibefälselev sommaren 1971 kommer jag ihåg sergeant Olsen som en kraftfull och konsekvent instruktör. Fick mig säkerligen en välförtjänt överhalning redan då efter att ha tömt kpistmagasinet i duell med en pappfigur.
Utöver idrotten låg spaningstjänsten Sten Olav varmt om hjärtat. Tjänstgöring på idrottsplutonen och krigskompanichef för brigadspaningskompaniet var befattningar som han trivdes med. Utbildningsåret 84/85 var jag chef brigadspaningskompaniet och hade då Sten Olav som ställföreträdare och med honom ett viktigt stöd vad gällde spaningstjänstens hemligheter. Särskild minnesvärd är fjällmarschen från Storulvån till Ljungdalen med hela brigadspaningskompaniet som väckte viss uppståndelse hos regementsledningen. På senare tid övergick Sten Olav till regementsstaben med en specialuppgift inom underrättelseområdet.
Efter sin pensionering fortsatte Sten Olov att vara en uppskattad kamrat och deltagare i officerskårens resor och andra aktiviteter.
Tack Sten Olav för tiden vi fick arbeta tillsammans och vila i frid.
Björn T