Kjell Hasselroth

Lars-Erik Damström

Till minne.

 

Vår regementskamrat Lars-Erik Damström gick bort den 11 januari efter en tids sjukdom.

Lars-Erik var en genuin Karlstadpöjk och med en pappa som jobbade på Regementet så var vägen till I2 och yrkesvalet inte så lång. Under värnpliktstjänsten sökte därför Lars-Erik till Infanteriets aspirantskola i Halmstad och fick efter fullgjord aspirantskola möjligheten att gå vidare med studier vid Försvarets läroverk. Tiden i Uppsala på läroverket blev lyckad på många sätt inte minst för att Lars-Erik då träffade Åsa som kom att bli hans livskamrat.

Lars-Erik började på Krigsskolan 1970 och tillhör därmed 179 QRZN på Karlberg. Efter officersexamen och utnämning till Löjtnant blev det sedvanlig trupptjänst vid I2. Därefter följde fortsatt utbildning vid Stridsskolan i Kvarn (TSR) och ytterligare trupptjänst med en tydlig inriktning mot indirekteld och granatkastartjänst på Regementet. Lars-Erik var en omtyckt och duktig utbildare/ledare alltid med glimten ögat. 1977–78 blev det åter dags för fortsatt utbildning denna gång på Militärhögskolans armélinje, idag Försvarshögskolan. Den 10 månader långa utbildningen syftade till att nå bataljonchefsnivån i krigsorganisationen, men var också en urvalsprocess för fortsatta högre studier vilket ledde Lars-Erik in på en ny karriär nämligen förvaltningslinjen. Lars-Erik sökte och kom in på den högre tvååriga förvaltningsutbildningen i Stockholm som han gick 1980–82 och tillhörde därefter försvarets intendentkår. Nu följde en tid av tjänstgöring vid olika förband och skolor som A9, FMV och Försvarets sjukvårdscentrum ute på Hammarö.

När Lars-Erik sedan lämnade aktivtjänst blev han inte sittande utan engagerade sig i olika projekt bland annat inom Värmlands Hembygdsförening, där inte minst den gemensamma skanskartan från beredskapen i Värmland och Dalsland rönte stor uppskattning. Likaså kom arbetet med dokumentation av materiel m.m. för brigadmuseums räkning bli en viktig uppgift för Lars-Erik.

Familjen var givetvis alltid en stor och viktig del av Lars-Eriks liv. Man har alltid känt sig välkommen och känt stor glädje och samhörighet hos Åsa, Lasse och barn. Vi tänker på er i denna tunga stund.

Vi minns Lars-Erik som en duktig och fin arbetskamrat som tyvärr fick lämna oss alldeles för tidigt.

 

RIP. Vännen Tommy

 

Dödsfall

Vår kamrat överstelöjtnanten Lars-Erik Damström, Karlstad, har avlidit i en ålder av 75 år.

Dödsfall

Major Per Borgstig har avlidit på Barbados den 12 december 2021.

Lille Jul

Den 18:e december är det Lille Jul på Hemvärnsgården (gamla by 51).
Inbjudan kommer under vecka 47.

Liten bokmässa

Till officerskårens och kamratföreningens medlemmar!

Liten bokmässa på Brigadmuseum. På lördag finns ett begränsat antal av SMB förmånsbok ”De svenska brigaderna under kalla kriget” till försäljning på museet. På plats finns bokens författare och signerar boken mellan kl 11 och 13. Ni som inte har möjlighet att komma till museet på lördag kan reservera sitt exemplar direkt på bjorn.tomtlund@telia.com Boken kostar 295 kr.

Välkommna!!

Björn

Dödsfall

Gamle I 2-infanteristen Överstelöjtnant Runo Gäärd har gått bort. Runo blev 83 år. Runo var i unga år en duktig idrottsman och tilldelades Värmlands Regementes guldmedalj redan 1967.

Owe Olsson

Det är med sorg och vemod jag konstaterar att Lt Owe Olsson inte längre finns ibland oss. Jag tror inte alla förstår vad Owe bidragit med för värmlandsbrigaden i allmänhet och för värmlandsregemente I2 i synnerhet. Han var en stor del i att I2 fick prägeln och renommét såsom ett idrottsregemente. Jag hade glädjen att få jobba nära Owe på idrottsexpeditionen under en kortare tid. Owe levde nog under devisen bättre en lite rörig skalle, än en ren och tom. Detta synsätt präglade även ordningen på idrottsförrådet. Här låg innebandyklubbor och styrketräningsattiraljer om lott. Men om någon kom och frågade om de kunde få låna orienteringsskärmar, då ställdes sig Owe i dörröppningen kliade sig lite i huvudet plirade pillemarsikt som bara han kunde. Efter 20 sekunder störtade han iväg, lyfte på skidskyttemålet och darttavlan och där låg skärmarna. I allt kaos hade han järnkoll. På ett antal tävlingar hade jag förmånen att få vara tillsammans med Owe, tänker bland annat på resan i kron-volvon till kadettloppet i Halmstad, I bilen fanns undertecknad, Owe, Sune (studs) Hedman och Bertil (human Bertil) Löfgren. Den intellektuella spänsten i samtalet i den bilen var lika vid som hela resan kan jag lova. Men på alla tävlingar som Owe var med så kom en annan sida fram. Coachen Owe, han var en riktig bra coach alltid omtänksam och inlyssnande. Det var många medaljer du hjälpte mig och regementet till. Men om det var ett ting eller årsmöte fick man passa sig för Owe. Ingen och jag säger ingen hade sådan koll på stadgar mm. Vissa människor gör avtryck, och vart du nu än är Owe, så kommer dina spår och avtryck att finnas kvar här på infanterijorden. Vila i frid.

Ett sista hälsning från Albert

Redan 1990 när jag kom till I2 och blev Värmlandsinfanterist fann du och jag varandra. Vårt gemensamma intresse av idrott och fysiks fostran fyllde våra samtal och vardagsträning.
Din fantastiska förmåga att minnas alla händelser både roliga och andra mer intressanta händelser, vilka som gjorde vad. slutade aldrig att imponera på mig.
Våra gemensamma resor med övriga kamrater där du och jag var oskiljbara rumskamrater och tillsammans upplevde alla intressanta besöksplatser med sina unika speciella historia kommer för alltid vara i mitt varmaste minne.
Owe ! Jag saknar dig.

Bäste kamrat!

Många minnen från olika övningar och fester vaknade till livs i mitt minne när jag läste om ditt frånfälle. Du var en härlig kamrat och alltid lika rättfram och ärlig i dina ståndpunkter. Från Dig behövde man aldrig frukta ett knivstick i ryggen eller någon bakslughet. Du var i mina ögon en mycket rekorderlig hedersman som kunde ditt jobb till 100 procent. Tyvärr slutade ditt liv lite tidigt men den plats som ödet valde åt dig uppe på fjället kunde knappast vara bättre. Vila i frid tillsammans med alla de andra kämparna från regementet.
Lennart Ohlsson

Owe Olsson

Jag har den smärtsamma plikten meddela att Silverkarlen, Stenåldersmannen och Rådsfinnaren Owe Olsson stämplade vid den sista kontrollen 2021-09-06.

Fredagsvandrarna var på fjället och vandrade. Uppe på fjället ramlade Owe plötsligt ihop. Hjärt-lung-räddning påbörjades och fjällräddningen tillkallades, men hans liv gick inte att rädda.

Owe har sina rötter strax SO Arvika. I och med värnplikten 1969/70 (om jag minns rätt årtal), blev Owe övertalad av dåvarande Tyraren Malte Larsson att bli Tyrare, samtidigt som Owe valde militäryrket.

Genom åren har Owe visat att han var en mycket duktig tävlingsledare och banläggare. På Värmlands regemente (I 2) hade han i många år funktionen Chef Idrottsdetaljen och det var där han fick visa sin organisatoriska skicklighet. Många är de tillfällen då han bidragit till militära segrar i lag och stafett, men också individuellt inom sporterna orientering och orienteringsskytte.

1975 nere i Linköping arrangerades Armemästerskapen i budkavle. En budkavle med sex man i laget och som var Armens mest prestigefyllda tävling alla kategorier. I 2 ställde bland annat upp med Owe Olsson på näst sista sträckan och mig som avslutare. Den som hade bästa sträcktiden skulle få behålla budkavlen – budkavlen var ovanligt fin denna gång – som laget hade att springa runt med runt halsen. Owe vann sin sträcka och jag min, och vi hade båda en vinstmarginal på 8 sekunder. Vår lagledare Harry Nilsson bad då arrangören om ytterligare en budkavle så vi kunde få varsin, och så blev det.

Innan Owe kom till OK Tyr tävlade han för Deje SF, där han bland annat blev DM-mästare i stafett och i nattorientering. Owe blev 71 år och sörjs bland annat av hustru Marianne, dottern Sara och bonussonen Jonas.

Jag har många goa minnen med Owe.

Suus
// Jonny