Jag minns Dig med mycket stor glädje! Framför allt vår tid tillsammans på 6.komp 1972-73. Du på 3.skplut och jag på 2.skplut. Kompanichefen Bo Pellnäs ställde hårda krav som vi försökte leva upp till så gott vi kunde. Stridspackning och truppföring var det som gällde i stort sett varje vecka. Vad roligt vi hade tillsammans. Nu får Du vila i frid och glädja Dig åt att å träffa alla de andra gamla kämparna som kommit före Dig till snapsvisans Sankte Per. De kommer alla att ta emot Dig med glädje. Vi som är kvar här nere en tid till kommer att minnas Dig och berätta om Dina bravader!
Tack för allt Lars-Erik.
Lennart Ohlsson
Lars-Erik Damström f. 1946 d. 2022
Lars-Erik Damström
Till minne.
Vår regementskamrat Lars-Erik Damström gick bort den 11 januari efter en tids sjukdom.
Lars-Erik var en genuin Karlstadpöjk och med en pappa som jobbade på Regementet så var vägen till I2 och yrkesvalet inte så lång. Under värnpliktstjänsten sökte därför Lars-Erik till Infanteriets aspirantskola i Halmstad och fick efter fullgjord aspirantskola möjligheten att gå vidare med studier vid Försvarets läroverk. Tiden i Uppsala på läroverket blev lyckad på många sätt inte minst för att Lars-Erik då träffade Åsa som kom att bli hans livskamrat.
Lars-Erik började på Krigsskolan 1970 och tillhör därmed 179 QRZN på Karlberg. Efter officersexamen och utnämning till Löjtnant blev det sedvanlig trupptjänst vid I2. Därefter följde fortsatt utbildning vid Stridsskolan i Kvarn (TSR) och ytterligare trupptjänst med en tydlig inriktning mot indirekteld och granatkastartjänst på Regementet. Lars-Erik var en omtyckt och duktig utbildare/ledare alltid med glimten ögat. 1977–78 blev det åter dags för fortsatt utbildning denna gång på Militärhögskolans armélinje, idag Försvarshögskolan. Den 10 månader långa utbildningen syftade till att nå bataljonchefsnivån i krigsorganisationen, men var också en urvalsprocess för fortsatta högre studier vilket ledde Lars-Erik in på en ny karriär nämligen förvaltningslinjen. Lars-Erik sökte och kom in på den högre tvååriga förvaltningsutbildningen i Stockholm som han gick 1980–82 och tillhörde därefter försvarets intendentkår. Nu följde en tid av tjänstgöring vid olika förband och skolor som A9, FMV och Försvarets sjukvårdscentrum ute på Hammarö.
När Lars-Erik sedan lämnade aktivtjänst blev han inte sittande utan engagerade sig i olika projekt bland annat inom Värmlands Hembygdsförening, där inte minst den gemensamma skanskartan från beredskapen i Värmland och Dalsland rönte stor uppskattning. Likaså kom arbetet med dokumentation av materiel m.m. för brigadmuseums räkning bli en viktig uppgift för Lars-Erik.
Familjen var givetvis alltid en stor och viktig del av Lars-Eriks liv. Man har alltid känt sig välkommen och känt stor glädje och samhörighet hos Åsa, Lasse och barn. Vi tänker på er i denna tunga stund.
Vi minns Lars-Erik som en duktig och fin arbetskamrat som tyvärr fick lämna oss alldeles för tidigt.
RIP. Vännen Tommy