”Fille” var vår kompchef när vi ryckte in på GS 1 juni 1973, redan då märkte man att det var en färgstark person och han håll vi alla idrottare högt även orienterarna även om militär femkamp var hans största intresse. Också en hälsning från Kenneth Adolfsson, skidskytt på Idrottspluton 73-74.
Villa i frid.
/Göran Carnander
Tack för allt, vila i frid. Per-Eric Johansson.
Håkan Lindahl
Sven-Åke var också under många år aktiv inom fackföreningen, jag var aktiv i den konkurrerande föreningen och utåt var vi konkurrenter men han gav mig tips och råd. Tack för dessa.
Han var också en duktig och uppskattad föreläsare på kamratföreningens många resor.
I tidningen Värmlandsörnen var Sven-Åke en uppskattad skribent, några av tidningarna har vi skannat in och lagt ut på Värmlandsörnen – Värmlands Regementes Officerskår (offkaren.com)
Ett exempel slesvig.pdf (offkaren.com)
Vila i frid.
Kjell Hasselroth f.d. Lt Magnusson
Vår vän, överstelöjtnant Sven-Åke Modin, Forshaga, har avlidit i en ålder av 87
år. Han efterlämnar barnen Marie, Peter, Johan, Mattias, Nicklas och barnbarn
samt väninnan Lillemor, Stockholm.
Sven-Åke växte upp i Karlstad. Han inledde sin militära bana som
instruktörsaspirant vid Kungl. Värmlands regemente 1955 men kom snart över
som befälselev vid skytteplutonen i 2. Kompaniet (Grums kompani), där vi
undertecknade lärde känna honom.
Efter plutonchefsutbildningen, kadettskola, Försvarets läroverk och Krigsskolan
blev han officer vid regementet 1961. Sedan följde tjänstgöringar vid regementet, arméns Jägarskola,
Bergslagens milostab och utomlands (Gaza, Cypern, Libanon). Undertecknad Hugemark hade nöjet
att utbilda 7:e skyttekompaniet på I 2 samtidigt som Sven-Åke hade befälet över 6:e skytte-
kompaniet. För att bryta tristessen med den tidens stela och stereotypa utbildningssystem
genomförde vi dubbelsidiga övningar kompanierna emellan.
Sven-Åke utnämndes till överstelöjtnant 1981. Under sju år var han chef för regementets
repetitionsutbildningsavdelning. Sina djupgående kunskaper om lokalförsvarsförbanden har han
bland annat dokumenterat i ett kapitel i Den stora armén (publikation nr 44 i historieprojektet
Försvaret och det kalla kriget).
Han var en av regementets skickligaste orienterare. Bland annat deltog han i regementets segrande
lag i Armébudkavlen 1986 och 1989.
En ”parallell militär bana” inledde han 1967: Vår skyttepluton hade en ovanligt fin sammanhållning
och ett genuint kamratskap. Efter avslutad tjänstgöring och muck år 1956 bildade plutonen
kamratföreningen ”Skytteslusk fm/55-56” (fm stod för försöksmodell, en benämning på materiel
m.m. som skulle provas) Sven-Åke var en drivande kraft och under många år föreningens ordförande.
Undertecknad Per Enger hade nöjet att som sekreterare tillsammans med Sven-Åke arrangera
huvuddelen av de 37 ”repmuckövningar” som genomfördes under ett halvt sekel. Med sin stora
kunskap om värmländsk kultur och militärhistoria gjorde han våra glada möten till verkliga
bildningsresor.
Sven-Åke var en mycket duktig akvarellmålare och han hade ofta sommarkurser i akvarellmålning när
han var på Gotland hos sin dotter. Det var ett hårt slag för honom när han på grund av försämrad syn
tvingades att lämna sin fina gård och ateljé i Olsäter
Alla kvarvarande i vår pluton minns och saknar Sven-Åke. Nu är han borta för alltid men våra glada
och vackra minnen lever kvar.
För kamratföreningen Skytteslusk fm/55–56
Per Enger
Bo Hugemark
Sven-Åke var kompanichef på 6. kompaniet, när jag kom hem som nyutexaminerad löjtnant 1973. Krigsplacerad på 9.cskbat som batadj till Sven-Åke och sedan som cskkompanichef på samma bataljon. Otaliga minnen från KFÖ och SÖB:ar. Nu är din livsresa över. Vila i frid.
Göran Andersson
Tack för allt, vila i frid. Per-Eric Johansson
Jag minns Dig med mycket stor glädje! Framför allt vår tid tillsammans på 6.komp 1972-73. Du på 3.skplut och jag på 2.skplut. Kompanichefen Bo Pellnäs ställde hårda krav som vi försökte leva upp till så gott vi kunde. Stridspackning och truppföring var det som gällde i stort sett varje vecka. Vad roligt vi hade tillsammans. Nu får Du vila i frid och glädja Dig åt att å träffa alla de andra gamla kämparna som kommit före Dig till snapsvisans Sankte Per. De kommer alla att ta emot Dig med glädje. Vi som är kvar här nere en tid till kommer att minnas Dig och berätta om Dina bravader!
Tack för allt Lars-Erik.
Lennart Ohlsson
Till minne.
Vår regementskamrat Lars-Erik Damström gick bort den 11 januari efter en tids sjukdom.
Lars-Erik var en genuin Karlstadpöjk och med en pappa som jobbade på Regementet så var vägen till I2 och yrkesvalet inte så lång. Under värnpliktstjänsten sökte därför Lars-Erik till Infanteriets aspirantskola i Halmstad och fick efter fullgjord aspirantskola möjligheten att gå vidare med studier vid Försvarets läroverk. Tiden i Uppsala på läroverket blev lyckad på många sätt inte minst för att Lars-Erik då träffade Åsa som kom att bli hans livskamrat.
Lars-Erik började på Krigsskolan 1970 och tillhör därmed 179 QRZN på Karlberg. Efter officersexamen och utnämning till Löjtnant blev det sedvanlig trupptjänst vid I2. Därefter följde fortsatt utbildning vid Stridsskolan i Kvarn (TSR) och ytterligare trupptjänst med en tydlig inriktning mot indirekteld och granatkastartjänst på Regementet. Lars-Erik var en omtyckt och duktig utbildare/ledare alltid med glimten ögat. 1977–78 blev det åter dags för fortsatt utbildning denna gång på Militärhögskolans armélinje, idag Försvarshögskolan. Den 10 månader långa utbildningen syftade till att nå bataljonchefsnivån i krigsorganisationen, men var också en urvalsprocess för fortsatta högre studier vilket ledde Lars-Erik in på en ny karriär nämligen förvaltningslinjen. Lars-Erik sökte och kom in på den högre tvååriga förvaltningsutbildningen i Stockholm som han gick 1980–82 och tillhörde därefter försvarets intendentkår. Nu följde en tid av tjänstgöring vid olika förband och skolor som A9, FMV och Försvarets sjukvårdscentrum ute på Hammarö.
När Lars-Erik sedan lämnade aktivtjänst blev han inte sittande utan engagerade sig i olika projekt bland annat inom Värmlands Hembygdsförening, där inte minst den gemensamma skanskartan från beredskapen i Värmland och Dalsland rönte stor uppskattning. Likaså kom arbetet med dokumentation av materiel m.m. för brigadmuseums räkning bli en viktig uppgift för Lars-Erik.
Familjen var givetvis alltid en stor och viktig del av Lars-Eriks liv. Man har alltid känt sig välkommen och känt stor glädje och samhörighet hos Åsa, Lasse och barn. Vi tänker på er i denna tunga stund.
Vi minns Lars-Erik som en duktig och fin arbetskamrat som tyvärr fick lämna oss alldeles för tidigt.
RIP. Vännen Tommy
Det är med sorg och vemod jag konstaterar att Lt Owe Olsson inte längre finns ibland oss. Jag tror inte alla förstår vad Owe bidragit med för värmlandsbrigaden i allmänhet och för värmlandsregemente I2 i synnerhet. Han var en stor del i att I2 fick prägeln och renommét såsom ett idrottsregemente. Jag hade glädjen att få jobba nära Owe på idrottsexpeditionen under en kortare tid. Owe levde nog under devisen bättre en lite rörig skalle, än en ren och tom. Detta synsätt präglade även ordningen på idrottsförrådet. Här låg innebandyklubbor och styrketräningsattiraljer om lott. Men om någon kom och frågade om de kunde få låna orienteringsskärmar, då ställdes sig Owe i dörröppningen kliade sig lite i huvudet plirade pillemarsikt som bara han kunde. Efter 20 sekunder störtade han iväg, lyfte på skidskyttemålet och darttavlan och där låg skärmarna. I allt kaos hade han järnkoll. På ett antal tävlingar hade jag förmånen att få vara tillsammans med Owe, tänker bland annat på resan i kron-volvon till kadettloppet i Halmstad, I bilen fanns undertecknad, Owe, Sune (studs) Hedman och Bertil (human Bertil) Löfgren. Den intellektuella spänsten i samtalet i den bilen var lika vid som hela resan kan jag lova. Men på alla tävlingar som Owe var med så kom en annan sida fram. Coachen Owe, han var en riktig bra coach alltid omtänksam och inlyssnande. Det var många medaljer du hjälpte mig och regementet till. Men om det var ett ting eller årsmöte fick man passa sig för Owe. Ingen och jag säger ingen hade sådan koll på stadgar mm. Vissa människor gör avtryck, och vart du nu än är Owe, så kommer dina spår och avtryck att finnas kvar här på infanterijorden. Vila i frid.
Ulf Bergman